Kände sig svikna av samhället – startar egen stödgrupp

ur Smålänningen 5 dec 2018

att.ljungby

Ljungby De är tre kvinnor med skilda upplevelser av hur det är att leva med en NPF-diagnos eller vara anhörig till någon med en diagnos. Pia Wallenborg, Irma Moilanen Jannesson och Hannah Wahlman kände sig ensamma och utelämnade, men hittade varandra och fann styrkan för att starta stödgruppen, Attention Ljungby.

Smålänningen berättade tidigare i år om Pia Wallenborg, och hennes kamp för sonen som på grund av att han har autism och adhd inte klarar av den miljö som skolan i Ljungby erbjuder honom.
Hon berättade för tidningen om sin kamp för sonens skolgång, och om önskan att Ljungby kommun ska erbjuda barn som honom resursskola anpassad efter deras behov.

Genom artikeln fick Pia kontakt med Irma Moilanen Jannesson.
– Det var många som hörde av sig efter artikeln, och jag och Irma träffades. Vi kände att vi borde starta något, berättar Pia.
Situationen hemma gjorde att det dröjde innan Pia fick tid och ork, men genom ett Facebookmeddelande om att hon ville starta en stödgrupp kom hon i kontakt med Hannah Wahlman.

Egen stödgrupp
På Facebook föddes sedan NPF-nätverket i Ljungby, och snart hade gruppen 30 medlemmar. Tankarna utvecklades, och efter kontakt med Attention Kronoberg, beslutade Pia, Irma och Hannah att starta Attention Ljungby som är en arbetsgrupp under Attention Kronoberg.

Hannah Wahlman jobbar på ABF i Ljungby, och hon fick sin diagnos för två år sedan. Hon berättar att vägen till en utredning var lång och svår, genom depressioner och sjukskrivningar och säger att det är en väg som många tvingas vandra innan de får rätt diagnos. I dag är hon i en annan situation, och berättar att ADHD:n nu kan vara nyttig i hennes jobb, när hon kan hantera den och får förutsättningar för det genom dialog med arbetskamrater och en förstående chef.
– Min diagnos har inneburit att jag inte längre behöver gå runt och tro att det är jag som är konstig. Det är många som tror att jag söker konflikter eftersom jag ofta hamnar där, men det beror på att människor missförstår mig samtidigt som jag ibland har svårt med impulskontroll och det sociala spelet, berättar Hannah.

Vill informera
På ABF har Hannah bland annat inriktat sig på att arbeta med psykisk ohälsa, familjehälsa och NPF på olika sätt.
– Jag tycker att det är prio ett att människor får upp ögonen för de behov som finns hos alla oss som har ett funktionsnedsättning som NPF. Det är lätt att anpassa en verksamhet efter någon med hörselnedsättning, eftersom det är lätt att sätta sig in i. Det finns många arbetsgivare som skulle behöva mer kunskap om hur personer med NPF fungerar, och på det sättet skulle kunna locka fram superkrafterna ur sina anställda med diagnos.
Hannah, Pia och Irma är också överens om att det är viktigt att sprida information om NPF, för att de med en diagnos ska slippa höra saker som ”såna idioter med adhd vill vi inte ha hit” eller ”det är mode i att ge diagnoser i dag, det ges ju till var och varannan”.
Pia och Irma brinner extra för att informera och dela med sig av sin erfarenhet inom skolan. De ser ett stort behov av en skola anpassad för barn med NPF-diagnoser.
– Ekebackenskolan är anpassad för elever med hörselnedsättningar, men när kommer det en skola som anpassas för de med NPF-diagnoser, undrar Irma.

Bästa kunskapen
Alla tre skulle vilja få till ett samarbete mellan Attention Ljungby och kommunen och Region Kronoberg.
– Vi som har så mycket erfarenhet av detta sitter på den bästa kunskapen, menar de.
– För har man inte upplevt hur livet ter sig i vardagen med dessa funktionsnedsättningar så spelar det ju ingen roll hur många utbildningar man genomfört, menar Pia.
De vill kunna ge andra familjer stöd och kunskap, för att de lättare ska hitta rätt när det gäller skola och vård.
Att leva med någon av de funktionsnedsättningar som NPF diagnoserna innebär för ofta med sig psykisk ohälsa, och även här vill Hannah, Irma och Pia underlätta för andra.
– Vi har så mycket kunskap, vi tre tillsammans, och erfarenhet att dela med oss av. Jag kämpade som mest för fem år sedan för min sons rätt att få hjälp. Han hade ingen diagnos på papper och blev bollad mellan kommun och landsting under flera år. Hade jag då vetat om att det fanns en grupp att kontakta för stöd och rådgivning så hade det hjälpt oss i familjen mycket menar Pia.
Ensam och konstig
Hittills har Attention Ljungby haft två nätverksträffar och Pia, Hannah och Irma berättar om att det varit väldigt känslosamt.
– Något som vi har gemensamt är att alla som har en diagnos eller en anhörig med en diagnos känner sig väldigt ensamma, förklarar Pia och Hannah fyller i:
– Ja, ensamma, utsatta och konstiga.
Därför är tillhörigheten de kan känna i Attention Ljungby så och förståelsen från de andra i gruppen så viktig förklarar de.
– När jag berättar något vet jag att de andra förstår, och inte dömer mig, säger Irma.
Tanken är att de ska ordna öppna föreläsningar och workshops inom Attention Ljungby, inte bara för gruppens medlemmar utan även för de som arbetar med funktionsnedsättningar.
– Jag tror verkligen att detta kan bli bra, vi är alla tre drivna för vår sak och vi fokuserar på lösningar, säger Pia.
Reporter: Martina Quinn

 

Nästa

Advertisements
Create your website at WordPress.com
Get started
%d bloggers like this:
search previous next tag category expand menu location phone mail time cart zoom edit close